Snart åker jag! ÄNTLIGEN. Nu är det bara några timmar bort och det känns så himla stort att jag ibland nästan får svårt att andas. Can't believe this is really happening!  Jag har väntat och längtat efter den här dagen i mer än ett år, det känns extremt overkligt att det är så nära allting nu att jag nästan kan ta på det. Som om jag faktiskt aldrig trodde på att avresan skule komma en dag. Imorgon är dagen då jag faktiskt börjar leva min dröm, då den blir till verklighet. Jag har velat så länge att komma iväg och se nånting nytt, ta en förändring och gå utanför de säkra ramarna att jag faktiskt inte alls känner mig ledsen idag som jag trodde. Bara redo och excited för att komma iväg och se mer. Jag känner att jag är färdig med mitt liv här för ett tag, färdig med Sverige. Och USA, tänk att jaa ska bo där, det är sjukt coolt!! Hur saker och ting än blir så kommer jag alltid att vara stolt över mig själv som vågade chansa helhjärtat på något. Att jag inte blev en av dom som ville iväg men som blev kvar. Jag kom på att om man aldrig tar en risk så riskerar man ännu mer. Om man alltid gör det man gjort så får man det man alltid fått.

Hinner med lite bloggning mellan packandet. Min och mammas lägenhet ser ut som hej kom och hjälp mig just nu för hon flyttar imorgon också, (inte lika långt dock) så det är verkligen kaos här haha. Jag som är så duktig på att tappa och glömma mina saker springer omkring som världens controlfreak och bockar av från min packlista. Pass med, plånbok med, skor med, telefon laddad, presenter inslagna, nästan färdig. Ska skriva ut mina flygbiljetter och packa det allra sista, sen ska jag, mamma och Lena äta ute. Jag som är skilsmässobarn har haft jättejobbigt med vem jag ska sova hos sista natten men det blir hemma hos pappa. 4.45 går bilen imorgon och så lyfter planet 6.30. Kan inte fatta att jag faktiskt är här nu.

Taggad morgontjej

Måste visa vilket fint halsband jag fick av min farfar idag. En liten statue of liberty. Så jag åker iväg med "dream" och frihetsgudinnan runt min hals. Rätt så passande.

Jisses, nu är det inte många timmar kvar vänner. Jag fattar ingenting! Jag undrar fortfarande vart detta året tog vägen. Så himla nära allt jag väntat på, det känns helt sjukt! Har fullt upp just nu med packning och andra saker som ska fixas men jag bloggar senare. Snaaaart sitter jag på flyget och ser Sverige bli mindre och minder!! Nästa gång jag kliver av är jag i USA

Whooo. Breathe. Om mindre än en halvtimma kan jag säga "jag flyttar till USA imorgon."

Åh. Alla dessa känslor. Igår hade jag min sista kväll med mina tjejer från klassen. Det var jätte svårt att ta avsked och sätta sig på bussen när kvällen var slut och se dem bli mindre och jag grät så att alla passagerare kollade och frågade hur det var fatt.  Men, jag vet att detta bara är början av en livslång vänskap och att detta absolut inte är ett hejdå för alltid. Idag känns det bättre och solen är på min sida men det kommer säkert att gå upp och ner med sånt. För de stunder då det känns extra svårt och längtan efter goingarna är som värst har jag numera ett collage album att kolla i som är fylld med underbara minnen och personliga brev. Hur fantastiska är dom inte som pysslat ihop det till mig? Bakad med kärlek

Tack för att ni förgyllde mitt år. It's not the miles that matters, it's the I love You's.

Tog just min sista spruta! Min arm är halft invalid och jag känner att det är rätt skönt att ha det överstökat. Det har verkligen varit mycket fix med att komma iväg, besök på vårdcentraler, påskrifter hit, läkarbesök dit, engelska test,sprutor, intervjuer, papper, för att inte nämna allt som ingick för ansökan till min amerikanska organisation på 22 sidor. Och till studentvisumet där det ingick att åka till Stockholm för att göra en intervju på 1 minut. Nu ligger snart alla förbredelser bakom mig och det är dags för mig att börja leva den dröm jag jobbat för. Att lämna alla här hemma betyder inte att det är en lätt sak att göra, att jag inte bryr mig, det betyder att jag litar på oss mer än jag litar på det mil och tid kan göra mot vänskap. Och för att jag vet att vart jag än är i världen så finns de där. Det är bäst att jag vänjer mig så som jag vill flytta omkring i världen.

Om 30 minuter är jag chokladbrun i håret, sitter med hårfärg i nu och hoppas att det blir bättre än min klippning igår. Orkar liksom inte att det ska vara fult dubbelt upp haha. Idag skrev jag äntligen färdigt min packlista, eller, det kommer finnas minst 10 saker jag glömt. Det är lite småsvårt att packa för 10 månader på 20 kg. SÅ HIMLA SJUKT ATT JAG GJORT EN PACKLISTA!!! Jag har haft ett år att förbreda mig på att jag åker någon gång i slutet av sommaren men ändå känns det helt ovärkligt!

Handbagage:

Pass

Flygbiljett

DS2019

Tuggumi

Ipod + hörlurar

Bok, tidning, block

Kameror

Mobil

Plånbok

ISE handbook

Tröja

Resväskan:

Linnen

T-shirts

Långärmade tröjor

Hoodies

Jeansjacka

Jeans

Shorts

Leggings

Klänningar

Underkläder

Strumpor

Träningskläder

Träningsskor

Skor

Bikinis

Handduk

Toffsar + spännen

Plattång

Shampoo & balsam

Dushkräm

Handduk

Deo

Rakgrejer

Smink

Nagellack

Solglasögon

Foton

Fotoalbum

Laddare till mobil, kamera, dator

Dator

Kameradatasladd

Adapter

Presenter till familjen

ext-align: left;">Betyg

Vaccinationskort

Vä ska

Anteckningsbok

Det känns så konstigt att jag fått hej då kramar

Haha, jag har faktiskt frågat mig själv samma sak. För några veckor sen så slängde jag mitt bakkort i en soptunna. Och mina nycklar har varit borta jag vet inte hur många gånger. Och jag har sett mitt tåg åka iväg och komma på att, shit, min plånbok ligger kvar på sätet. Mina föräldrar har beställt ett extra bankkort ifall jag skulle tappa bort mitt i USA, för det är liksom inte helt omöjligt att jag gör det. Men jag tappar bara bort sånt man inte får tappa bort. Typ DS-2019 (visum underlag) på Amerikanska Ambasaden, emellan en tidning. Jag hade inte kunnat komma in i landet utan det men som tur var blev det hittat och skickat till mig. Haha, jag är verkligen hopplös.

Nu håller jag på och packar igen. Men det går segt frammåt. Det är ju liksom lite svårt att packa för 10 månader på 20 kg. Annars packar jag ju varje vecka fram och tillbaka till mamma och pappa men då är det ingen maxvikt och om jag glömt något så kan jag bara cykla och hämta det jag vill ha. Det är verkligen skönt att jag ska till Arizona för årstiderna är inte jätte varierade och det är för det mesta varmt, så mycket lätta kläder vilket betyder att jag kan ta med mig mer.

Helt galet att se mitt avresedatum på gräddfilpaketet. Då vare dags.

Hellloo. Idag har jag besök från Danmark, mormor, morfar och hans fru Henne har kommit upp till mig och mamma. Så idag blev jag 180 dollar, 1500 kr, en resväska och ett handbage rikare JIPPI. Är superglad för mina tillskott, älskar att få förberedelsepresenter! Det är jättejobbigt att ha en stor, svart, tom resväska stående - vill ju packa nuuu!!

Man ser inte det på bilden men min nya resväska är huuugggee. Plats för mycket shopping ;)

Väskan till bagage kommer från converse

Det här med hur det känns inför USA är så himla komplicerat. Jag känner en sak ena minuten och något annat den andra. Därför är det så himla svårt att förklara. Men alltid är jag taggad och ivrig för att åka iväg på mitt äventyr. Framförallt är jag berädd.  Jag har aldrig ångrat mig eller tvekat för att jag vet att ett år i USA är mer självklart för mig än att stanna i Lagom-Sverige. Jag ska försöka få ner på ord hur det känns såhär innan.

Det känns som jag redan lite lämnat mitt liv här. Jag är så borta i mitt huvud att jag tappar nycklar och telefon. Om ni bara visste hur mycket längtan, funderingar, bilder och nyfikenhet som finns på hur allt kommer bli. Jag känner mig faktiskt inte så jätte nervös och rädd, men ofta är jag superpirrig och har magen full av fjärilar. Ibland har jag dåligt tålamod och ibland inte, ibland är det skönt att ha 20 svenska sommardagar kvar, ibland vill jag åka på direkt. Det finns saker här som får mig att må dåligt som gör att jag vill komma bort mer än någonsin. Jag är alltid supernöjd med min placering och känner mig så lyckligt lottad över min familj. Jag känner mig väldigt redo. Och enusiastisk. Jag blir irriterad på folk som klagar på att det är för varmt i Sverige men jag tänker att det är helt okej att göra det i Arizona med 47 graders hetta. Jag tänker att New York kommer vara en galet galen stad. Jag inser att detta året kommer vara mitt utan tvekan mest händelserika år i hela mitt 17 åriga liv och att det inte kommer vara som något annat. Och det är just det som gör att detta ska bli så bra. Jag behöver omväxling. Ibland kommer den där höst-panika, ni vet den man får här i norden när allt blir mörkt och börjar dö och man vet att det dröjer tusen månader innan man ser solen igen? Jag inser att den paniken kan jag säga hej då till i år eftersom det aldrig blir superkallt i Arizona och jag kunde inte vara gladare. Jag ser fram emot allt nytt och jag ska verkligen försöka vara så öppen jag bara kan för allting. Försöker strunta i alla bilder som filmer gett mig och skapa min egna istället. Jag är stolt över mig själv som vågar detta och som går min egen väg med huvudet högt. Det känns fantastiskt bra att uppfylla en dröm som jag haft sen jag var liten. Jag har vant mig vid tanken om utbytesåret men ibland kommer jag på hur insane det är att jag kommer bo i USA och då känner jag för att skrika enda från lugorna. Jag är rädd för den hemlängtan som förmodligen kommer träffa mig någon gång, även om det känns helt overkligt nu när jag aldrig haft hemlängtan innan. Stunder jag är mest ivrig för nu är förmodligen avresan, mötet med min familj och första skoldagen för det är dom stunderna som känns mest i magen. Jag vet att det finns folk som tycker att det är ovärt när man får gå om ett år men det gör mig absolut ingenting. Jag känner mig stabil och jag vet att det kommer vara motgångar men jag kommer klara av dom och jag kommer bli stark. Jag kommer sakna mina vänner och min familj så mycket att det gör ont men de finns kvar när jag kommer hem.

Jag har tänkt på en sak. Att åka iväg nu är som att skapa ett nytt liv. Jag kan lämna allting bakom mig och byta blad. Vara den jag alltid velat vara och göra det jag alltid velat göra. Lämna min historia i en liten ask här hemma och börja om på nytt,

Vi träffades 12 inne på stationen i Göteborg och vi hade lite kramkalas och gick sen vidare för att möta upp Victoria, Paula och Juli(u)s.

Vi ukkuperade en långbord på New Dheli Coffee där att som blir beställt har namn efter ställen i NY som Empire State, Times Square, Broklyn, East Side, Wall Street, Harlem Broadway

Så lång New York man kan komma just nu. Kommer sakna dessa två så mycket sen! 
Vi gick vidare till American Bakery. Jag ville jätte gärna ha en Arizona men hade inga pengar så Sebbe var så himla snäll och köpte en sån till oss två! :D Jag gillade nog flaskan mer än drickan även om den var väldigt god.
Donut time!



Och vi visade upp staden för alla icke-göteborgare. Victoria visade sina 100 (eller 3) jobb. Sen åkte vi hem till Vickan och åt hennes goda blåbärsmuffins och pratade om lite allt möjligt men mest USA. Sen var det dags för alla att ta sina tåg kring 19 så vi åkte hemmåt. Jag Elliot, Sebbe och Maddelene stannade lite i stan och åt på donken och tåg buss och tåg hem tillsammans en bit. Jag hade en kanondag, hoppas vi fortsätter ses efter USA också :)

Vi var: Jag, Victoria, Paula, Julis, Sebbe, Madde, Elliot, Rebecca, Louise, Andrea, Amanda, Ellen
man skulle nästan kunna säga att vi hade bloggträff istället för utbytesträff

Kom just hem från vad förmodligen var den sista utbytesträffen nu innan USA. Kan inte bestämma om det är glädjande eller sorligt. I had a blast eitherway:) Alla var så himla härliga och lätta att umgås med. You really get to be yourself and don't need to hold anything back with exchange students which is very liberating. Vi kan prata om saker som mina vanliga vänner inte hade förstått ett ord av eller haft energin ens att lyssna på. Det är så kul att man fått så mycket nya vänner redan innan USA. Genom en facebook grupp hjälper vi varandra, stöttar varandra, taggar varandra. Och när vi kommer hem från vårat äventyr kommer vi också kunna prata med varandra på ett annat sätt än andra.

Idag har jag och mamma kollat på Twilight, vi brukar göra det när vädret är dåligt. Det är så kul att få se lite av Phoenix och Arizona och en liten glimt av flygplatsen jag kommer landa på. En rolig grej också är att filmen utspelar sig i just Arizona och Washington - mamma var utbytesstudent i Washington och jag ska till ju Arizona.

Eller hur att det ser fint ut