IHHH jag fick just ett mail från explorius med avresedatum!! Fattar ni att på något av dessa datum tar jag flyget? Jag åker ju då till New York först i några dagar tillsamans med andra utbytesstudenter och åker sedan vidare till min värdfamilj. LÄNGTAR!

Fredag 29 juli
Tisdag 2 augusti
Fredag 5 augusti
Tisdag 9 augusti
Fredag 12 augusti
Tisdag 16 augusti
Fredag 19 augusti
Tisdag 23 augusti
Fredag 26 augusti
Tisdag 30 augusti
Fredag 2 september
Tisdag 6 september
Fredag 9 september
Tisdag 13 september

Jag drömde inatt att jag fick min värdfamilj. Plötsligt vaknade jag bara upp i ett super lyxigt hus i California. Pool, eget badrum, städerskor, king size sängar, . Familjen då. Mamma, pappa och två ungdommar i min ålder - skitungar båda två. Pappan däremot var ingen mindre än Sandy Cohen från O.C, snacka om jag blev glad! Ögonbrynen var precis lika out of control som i serien ;) Blev så ledsen när telefonen ringde och väckte mig, försökte att snabbt stänga av och fortsätta drömma men det gick inte. Jag tog nog med drömmen utanför sömnen.

Idag har växlat pengar. 1000 svenska kronor blev till amerikanska dollar. Blev lite rädd för ett tag att jag hade blivit lurad, de ser ju ut som monopolpengar! Det känns i alla fall bra med något konkret, ibland känns det som om allt bara är påhittat i mitt huvud. Det känns ju så overkligt att jag om ett år är någon helt annan stans och lever ett helt annat liv. Nej nu ska jag fortsätta kolla på Twilight, superlängesen jag såg den :)

Video från sophieiusa. Åh, jag ser så fram emot när jag ska sätta ihop en sånhär video!

Jag har spenderat en jätte härlig kväll med min pappa. Det var länge sen vi gjorde något tillsamans nu. Pappar jobbar på, jag pluggar. Men ikväll tog vi tid för varandra och vi åt på resturang och vi såg film.

Jag får nästan lite ont i hjärtat när jag tänker på ibland hur tiden bara rinner iväg. Jag minns när jag var liten knatte och höll pappas stora hand genom alla äventyr. Vi har alltid rest väldigt mycket tillsamans och hittat på roliga saker. Den senaste tiden har det inte varit mycket sådant och man kan bli så himla ledsen när man tänker tillbaka på gamla minnen och hur simpelt allt var och hur små saker var så betydelsefulla. När ens föräldrar hämtade upp en från dagis och man sprang fram med iver och glädje och kastade sig i famnen på dem. En sån kram man numera bara ser på typ flygplatser. Allt var så mycket mer livligt som liten. Har man blivit trött, sliten och mer eller mindre depprimerade av åren eller vad är det som gör att vi har dämpat oss så mycket? Har vi formats av samhället och flyter med i beteendemönster. Agerar precis som vi tror att andra förväntar oss att vi ska och liksom blivit väldigt stereotypa. Pratar vi inte med folk på tåget för vi är rädda för att bli stämplad som konstig? Som liten var man inte rädd för annat än typ snövits mamma och voldermort. Om någon hade en rolig hatt så sa vi att han hade en rolig hatt. Jag gjorde det i alla fall. Allt var så öppet och ärligt och bekymmerfritt, man höll inte tillbaka på någonting och jag beundrar verkligen människor som är såna.

Och jag minns när pappa var min stora hjälte, han drog mig ur alla problem och offrade så mycket för mig, sin egna lycka kanske till och med. Jag blir rörd när jag tänker på det. Jag älskar honom så mycket. Och bort ska jag till andra sidan atlanten.

Jag och mamma har precis varit och handlat, jag står i hallen med en ICA påse i båda händer och mamma ropar "Brev från Explorius!" jag ojar till, kastar påsarna i marken, äggen går sönder men så hade mamma läst fel och det var bara från pensions myndightererna... bummer. Typiskt min vardag just nu. Det är lite som om jag redan flytat iväg, mina tankar har det i alla fall för de bor inte i Sverige längre.

Arizona ligger i sydvästra USA och gränsar till California, Nevada, Utah, New Mexico. Kallas också The Grand Canyon State. Till skillnad från California har Arizona ingen kust vilket är ett minus. Kanske finns det mer att uppleva i CA samt fler spännande städer. Men grejen är att om man blir placerad i Arizona kan man vara säker på att man hamnar någonstans som är - tror jag - mer eller mindre motsatsen till Sverige (wouldn't mind.) Man kan också vara säker på att kunna packa med hur mycket som hellst för inga kläder kommer varken ta plats eller väga särskilt mycket. Man har ju också California som granne så det blir väl i alla fall någon tripp till Los Angeles kan jag tänka mig.

Om jag hade fått frågan för en månad sen "Vart vill du helst bli placerad Eira? Kalifornien eller Arizona? Frågan hade varit lätt som en plätt, hade svarat Kalifornien utan att tveka. Men nu vet jag faktiskt inte vad mitt svar hade blivit, är super glad och lyckligt lottad att få hamna i någon av dessa stater.

Jag höll på att skratta ihjäl mig under SLEP-testet. Först var den en hörövning, "This. Is. A. Test." upprepas två gånger och sen följer en massa instruktioner och sedan börjar provet. Man får ett blad med en massa bilder på. Man ska sätta en ring runt den mening som passar in på bilden. En bild var tex på två kameler som står raklånga, omgivna av ett staket med påståendena:

Jag pratar engelska mest hela tiden, hade jag kunnat hade jag bytt ut engelska mot svenska. Och jag har ett problem, när jag väl börjar prata engelska har jag jätte svårt för att byta tillbaka igen. Jag har alltid engelska uttryck och meningar jag vill säga och får just nu tänka lite innan jag öppnar munnen för att först översätta till svenska. Ibland blir det fel ändå, ett exempel är när pappa ringde förut och jag skulle säga lektion och sa klass istället (lektioner=classes på engelska) Har redan börjat konvertera till Amerikan.

"Congratulations!

Your application has been approved. Your profile and information are showing as available for placement in the region/state you requested or where assigned to upon acceptance of your application. Once you are placed with a family, your host family information will be available below."

Nu har ännu en delbetalning skickats iväg till Explorius men det är det typ.

Perfekt att börja Februari med regn tycker jag :)

Ja jag vill leva jag vill dö i norden

Jag funderar lite på hur man ska pressentera Sverige när jag är i USA. Vill ju liksom få dem att förstå att vi inte bara är ett land av snygga blonda tjejer och ändra deras uppfattning om att vi har isbjörnar som hudsjur. Har fått bilden av att Amerikanerna inte vet så mycket om vad som händer utanför sitt egna land. När mamma var utbytesstudent i Washington och berättade att hon kom från Danmark frågade de om det låg i Afrika haha. De frågade också om man har musik i Danmark.

Jag har verkligen ingen koll på Sverige i för sig. Vad som skiljer Sverige åt från andra länder är väl typ midsommar, vår demokrati. Jag kan ju också berätta att Sverige är ett kallt land med kalla människor för är vi inte oerhört tysta på bussen?

De känner nog i alla fall till Ikea, Robyn, Alexander Skarsgård från True Blood, Abba/Mama Mia, Volvo, köttbullar, Pippi (Longstocking), Greta Garbo, Stockholm syndromet.

Känner att jag nog behöver läsa på lite om Sverige innan jag drar iväg. Borde kanske inte bara köpa en Sverige bok till värdfamilj, hade behövt en själv också.

Har ni förresten sett Alexander Skarsgård i Lady Gagas Paparazzi musikvideo där både Alexander och Lady Gaga pratar svenska?

I USA måste, måste, måste jag hitta mig en riktig 50s diner och ta mig en strawberry milkshake.

Pappa ringde till mig förrut och sa att han fått ett samtal från Explorius. Gissa om jag blev nyfiken. Självklart skulle han reta mig genom att börja prata om en massa annat och dra ut på vartenda ord. De hade i alla fall ringt för att säga att jag på nästnästa lördag ska på engelska-test eller så kallat SLEP-test. Känner mig lite nervös men det ska bli jätte kul att göra något som tar mig närmare USA igen, var så längesen sist.