Idag är det prick två månader kvar här! Har sagt det innan men vad tusan hände med tiden? Kom hit och trodde att jag skulle stanna föralltid kändes det som men nu känns det som jag precis kom hit. Ändå när man kollar tillbaka är det ju helt galet hur mycket jag varit med om och hur mycket det är jag gjort som jag innan bara drömt om. Har haft high and lows, upptäckt saker jag fullkompligt älskar med USA och andra saker har jag lärt mig att uppskatta med Sverige. Kommer komma hem med 1000 nya minnen, ett par extra kilon, massa nya vänner, en andra familj, thicker skin och en helt annan syn på världen. Utan tvekan det mest memorable året i mitt liv. Kommer ju alltid att minnas mitt år som 17 åring. Och det är det jag tror det handlar om, att skapa ett liv man minns.

Oroligt mixade känslor i alla fall för att åka tillbaka. Detta har varit mitt liv de senaste 10 månaderna, kommer bli sjukt konstigt och svårt att bara lämna det. Tror en anledning till varför jag inte haft en massa hemlängtan är för att jag vet att vad som finns i Sverige kan jag ha föralltid sen om jag vill det. Mitt liv här är bara för detta året. Därför kommer det nog bli väldigt mycket svårare att lämna Sverige än att lämna USA. Jag kan åka tillbaka och hälsa på men det kommer inte bli samma sak som med Sverige där jag har min plats. Kan spara alla mina Sverige-tankar till senare för det kommer helt klart att bli en hel del av det. Tror det har fått mig att hålla mig ifrån att sakna allting. Ser fram emot såklart att träffa alla mina vänner, min familj, pojkvän och allt det där hur mycket som hellst. Men efter ett par månader kommer allting att gå tillbaka till precis som vanligt igen.
Hör syssorna ute just nu och jag kommer sakna små saker som det. Att kunna sätta sig i en bil och så befinner man sig i LA 6 timmar senare. Och alla vänner och framförallt min fina familj. Usch, vill inte tänka på det :(