Minns för ett år sen när jag var så otroligt nyfiken på vad mitt utbytesår skulle bli till. Nu har jag varit här i 200 dagar + och nu vet jag. När folk frågar hur det har varit har jag svårt att svara för det har varit så otroligt mycket. Jag har haft toppar och jag har haft dippar. Det har varit det ena och det har varit det andra. Jag skulle aldrig kunna sätta ett ord på USA för om det är något jag lärt mig om detta landet så är det att allting finns. Fint och fult. Mycket och lite. Det är otroligt mångfaldigt och det finns extremt av den ena sidan likaväl som den andra. Och om det är något jag tar med mig hem så är det kanske att inte ha åsikter om något innan jag faktiskt upplever det själv.
Tycker faktiskt att det är helt sjukt att tänka tillbaka till den 29e juli, dagen då jag sa hej då till Sverige för ett år och satte mig på planet mot New York, hur mycket som har hänt sen dess. Ett utbytesår är dyrt men man blir 1000 upplevelser och minnen rikare. Vissa frågar också om det verkligen är värt det, alla pengar, att ta ett år från vänner och familj och hela sitt liv i Sverige och ett år från skolan så att man måste gå om och allt det där. Utan tvekan att det är. Det finns saker man går miste om men jag har fått otroligt mycket tillbaka. Jag hade kunnat stanna kvar men då hade jag aldrig fått vara med om hela det här äventyret för vadå, trygghet? Om man inte offrar sorg offrar man lycka. Om man inte en dröm inte skrämmer en är den inte stor nog. Att inte försöka för att man är rädd för att misslyckas, det är det största misstaget man kan ta. Det är alltid värt att ta en chans för man vet aldrig vad det kan leda en till. Jag har aldrig sagt att det är lätt, bara att det är värt det.