The bad part is time flies. The good part is you are the pilot.
Jag är lite rädd för hur det kommer kännas att komma tillbaka och inte se min värdfamilj som jag bott med varje dag här i ett år, alla vänner. Hur det kommer bli att byta ut pratgladna amerikanare mot tillbakadragna svenskar. Vissa saker kommer bli skönt att komma ifrån, not gonna lie, det finns en hel del grejer med Sverige nu som jag kommer uppskatta på ett helt annat sätt nu. Men det är absolut mer som jag kommer sakna med USA. Och jag tror att saknaden kommer vara så mycket större än den jag haft för Sverige för Sverige har jag alltid men Arizona är bara för nu. Jag är lite rädd att efter ett par månader när allt lugnat ner sig, att allt kommer återgå till precis vad det var och att jag kommer jämföra med att kunna bila över till LA efter skolan. Men ändå känner jag ibland att jag är redo att åka hem, kan verkligen inte vänta på att träffa alla igen. Känner mig så himla glad som har mina underbara utbytesvänner och pojkvän så att jag inte behöver känna mig ensam sen när jag är tillbaka. Med dom tar jag med en liten del av USA hem och det känns underbart. Men i allt detta så vet jag ju att det känns jobbigt att lämna för att jag lämnar något som har betytt något. Under min sista tid vill jag bara vara glad för det jag älskar här för det kommer ta slut snart. Och strunta i det som inte känns bra för det kommer också att ta slut snart. Och som sista quotet så börjar något nytt när något annat slutar. Ska vara glad för allt detta hände istället över att det tar slut.
Otroligt fint och bra inlägg Eira. Jag tror att alla utbytesstudenter känner såhär.. från början vill man ej åka för att man ej vill lämna allt underbart i Sverige, fast allting egentligen finns kvar när man kommer hem igen. Sedan inser man att det är USA man ej vill lämna, för man är inte säker om man någonsin kommer tillbaka just dit. Sverige vet man ju att man kommer tillbaka till. Din blogg är btw otroligt bra och inspirerande. Du följer dina drömmar och inget kan någonsin hindra dig från att göra det du älskar. Jag känner ju inte dig men jag är helt säker på att du får en jädra massa människor att le varje dag. Det borde finnas flera människor som du.
Åker själv till USA i sommar och tänker redan som du, helt galet att jag tänker på det nu:)) men jag hoppas du har det jättebra därborta och fortsätt skriva som du gör, din blogg är jätteinspirerande! :))
Oj jag måste säga att jag knappt har reflekterat över att 11/12-utbytisarna snart ska åka hem, förrän jag läste ditt inlägg. Asaojdefkeeåpfpekl, Din blogg har verkligen varit den stora inspirationskällan bland årets utbytesbloggar och du skriver så otroligt peppande och inspirerande inlägg. Du får en att tro på sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag har ifrågasatt mig själv vad tusan jag har gett mig in på, och hur många gånger du har fått mig att istället tagga till tusen, längta tills avresedagen och uppskatta att jag har chansen. Snart är det liksom min tur och då ska jag verkligen tänka på dina ord. Om att allt blir vad man gör det till. Att se positivt på saker och ting och faktiskt tänka på vad man har istället för vad man inte har. Jag brukar inte kommentera bloggar så värst ofta, lämnade kanske några kommentarer i början bara. Men jag hoppas att du vet hur sjukt inspirerande du är. YOU GO GIRL!!!
Hej! Valde du californien som något av dina delstatsval? Isåfall, kostade det extra att göra det? För nu står det inne på explorius att det kostar 4000 kronor extra om man vill ha CA som delstatsval. :)
Förstår att det kommer känna konstigt, men du får tänka så som du sa - att du är glad över att du varit med om det här.
Kommer kännas lite konstigt för oss läsare också tror jag. Man är så van vid att komma in här och mötas av fina bilder och läsa om en helt annan värld. Nåt annat än alla tusentals svenska modebloggare med andra ord. Blir intressant att läsa om ditt fortsatta liv i sverige sen också även om bloggningen kanske inte riktigt blir densamma. Men det har varit jätte roligt att följa dig under det här året. Det har på något sätt gett mig något också. Du är så himla inspirerande och en helt fantastisk människa. Med varje litet ord du skriver får du en att känna att man kan klara vad som helst. Om du bestämmer dig för att sluta blogga i framtiden hoppas jag du låter den vara kvar åtminstone, för de orden som skrivits här är värda att läsa mer än bara en gång. DU ÄR FANTASTISK och även om jag inte känner dig så är jag så stolt över din resa från juli tills nu, som du vuxit. Ha det nu så super bra din sista tid. KRAM!
Välkommen till min blogg! Jag är en 17 årig tjej som pluggar första året på gymnasiet i Göteborg. Sommaren 2011 säger jag hejdå till mitt Svensson liv och flyttar till den soliga delen av USA. Där kommer jag gå på High School, bo hos en värdfamilj och leva ett amerikanskt liv för ett år i Phoenix, Arizona. Arkivet kommer ge rum för vartenda känsla, händelse, intryck, tanke, bild och video jag samlar på mig under resans lopp. Följ mitt äventyr från den dag då allt fortfarande bara var en dröm till den dag då jag är tillbaka i Sverige igen.
