Jag tror faktiskt aldrig jag kommer att komma tillbaka till Sverige för det finns inget att komma tillbaka till. Alldeles för mycket har gott förlorat och blivit dött. Jag försöker att lysa upp det hela med goda frukostar, jag köper "det här är du värd" grejer till mig själv hela tiden och små "jag älskar dig" pressenter till de jag håller om för att visa uppskattning. Jag en lojal vän och jag ställer alltid upp och stöttar. Jag kämpar för det jag tror på. Jag tar vara på stunderna, går ut i solen, tar ut på små cykelturer, lägger lite extra tid på sånt som är vackert och fint, jag tränar, äter hälsosamt, bloggar om sånt som sprider kärlek och glädje. Jag uppskattar Alingsås alla små fik och tysta gator. Jag till och med inser att detta är ett bra ställe att växa upp i. Jag tycker inte det är jobbigt att ta tåget till skolan. Jag är little miss optimistic och jag strossar omkring i blommiga klänningar och hjärtformade solglasögon. Jag bakar när jag känner för det och jag lyssnar på italiensk musik för jag älskar det och jag kollar på cheerleading videos dagarna långa för det gör mig glad.

Men så fort jag slutar försöka ser jag världen för vad den är.

Så därför säger jag igen, jag tror aldrig att jag kommer tillbaka till Sverige igen.