Det är många som vill komma iväg på ett utbytesår men vågar inte pga att de är rädda för att släppa taget om tryggheten och om deras liv här i Sverige. Det är en för stor risk att göra något så oförutsägbart liksom. Och jag förstår det för visst är det en risk man tar. Man har ju faktiskt ingen aning om hur saker och ting blir.

Men för mig är tanken om att stanna i Sverige och i tryggheten mer skrämande än att bryta mig fri. Varje dag funderar jag på vad jag gör här fortfarande, jag har fått nog nu. Jag känner att jag inte vill spilla en minut till i denna stad, jag känner att jag är trött på jantelagen, trött på den långa vintern. Jag är ingen stolt svensk. Allt jag ser är fula granar och jag är mätt på köttbullar. Om man gör det man alltid gjort så får man det man alltid fått, så är det ju. Jag är alldeles för nyfiken på det okända för att leva mitt liv utan förändring. Jag får så mycket frågor om rädslor men för mig är detta ett självklart val.

Knappt fem månader kvar och jag andas ny liv.