Jossefiiin om You had me at hello.:

Hej Eira =) Jag har en fråga tvekade du aldrig på att åka iväg? Det är ju en stor grej att lämna sitt liv. Jag vill plugga i USA men jag är osäkerpå om jag vågar. Om du hade någon rädsla innan du ansökte hur tacklade du den då? Tack gör en bra blogg

Jag insåg tidigt att ett utbytesår inte kommer vara så lätt hela tiden. Men jag insåg också att så länge man känner något så är det okej. Kom på att när jag dör vill jag inte ha några ”what if’s” kvar i mitt huvud. Jag vill inte dö nyfiken eller ha ångest över det jag aldrig såg eller gjorde. Jag vill leva mitt liv och veta att jag tog alla chanser och att jag inte lät rädsla styra mitt liv. Att jag var den bästa versionen av mig själv, gjorde det bästa jag kunde med mitt liv. Där alla människor som inte trodde på mig blev motbevisade. Jag drömde stort och skapade mig ett stort liv för mig själv. Inte ett jag-följer-strömmen-liv kanske. Inte ett liv som jag förväntas leva, men det liv jag vill leva. Och just nu innebär det att jag vill komma iväg ifrån Sverige och leva ett liv olikt alla mina tidigare i the United States of America. För mig känns det konstigt att leva på samma ställe om det finns så mycket att se. Och to be honset, jag tror inte jag kommer missa särskilt mycket det år jag blir borta. Ingenting oförutsägbart i alla fall.

Jag vet att det är lite som att hoppa av ett stup det där med att åka iväg som utbytesstudent. Det kommer garanterat att vara jobbigt i stunder men ”what doesn’t kill us makes us stronger” right? Om man utmana sig själv blir man hela tiden lite starkare och lite klokare. Jag tror det är viktigt att ha som utgångsläge i livet att hela tiden växa och gå framåt. Genom att pusha sin rädsla tar man ytterligare några steg fram.

Överväg negativa men framförallt positiva aspekter med att åka. Funderar på vad det egentligen är som stoppar dig. Fundera på vad man får ut av ett år i USA. Fundera på vad du egentligen skulle gå miste om som är så viktigt. Tro på dig själv, du är starkare än du tror. Om inte annat så kommer du bevisa för dig själv att du är en riktig kämpe efter ett år på egna ben. Och kom ihåg, om 20 år så ångrar man inte det man gjorde. Bara det man inte gjorde. Livet är kort så gör det bästa du kan med det. Ta risker och lev till fullo :)