Jag har bloggat väldigt dåligt det sista och det är nog för att jag är trött på att skriva om yada-yada. "Idag har jag haft idrott och vi åt kökfärsås på lunchen, när skolan var slut shoppa jag två jeans..." Vem bryr sig?

När jag började blogga och knappt hade några läsare så skrev jag mest som en dagbok, skrev mer för eget behov liksom. Men nu när jag får mer och mer läsare hela tiden märker jag hur kul jag tycker det är att förmedla saker. Att höra att jag inspirerar är verkligen den bästa komplimangen jag kan få höra och det är flera av er som både kommenterat, skickat mail och pm på faebook om det och det känns så himla kul! Det är ju faktiskt så jag vill leva mitt liv, jag vill inspirera och påverka människor. Det bestämmde jag mig för när jag var en liten skvätt på 13 år och allt kändes jobbigt.

För just då behövde jag någon som berätta för mig om att våga, om att våga vara mig själv och om att våga drömma. Jag skriver mycket om det i bloggen just för att jag vill förmedla det som jag så desperat behövde höra då, med tanken om att det kanske hjälper någon där ute som sitter fast stereotyper, fördommar och allmäna problem. Vad jag vill försöka få fram är att skapa modet till att leva istället för att bara existera.

Kanske ett onördigt inlägg men jag ville bara förklara varför jag försvunnit lite. Självklart kommer jag blogga järnet om min vardag i USA och jag kommer att posta så himla mycket bilder och videor, är extremt taggad inför det!! Just nu händer det inte mycket med mitt utbytesår. Två vanliga frågor jag får. När åker du? Jag åker i Augusti. Först åker jag till Soft Landing camp i New York för några dagar och drar sedan vidare till mitt kommna hem. Var kommer du bo? Jag vet inte det just nu och får reda på det någon gång i Maj ca. Tills maj är det såklart lite grejer som kommer hända och jag kommer blogga om hela den här "innan jag drar till USA" processen men just nu är det väldigt vindstilla.

Måste plugga. Pooooooos