Heej :) Jag känner att jag har varit inaktiv här de senaste dygnen. Det får ni ursäkta.

Jag fick ett sånt fint mail förut ifrån en tjej som skrev att jag inspirerat henne på min blogg. Det är det bästa någon kan säga till mig! Jag blir så glad när jag hör att jag kunnat hjälpa och kunnat bidra med något till en annan person! 

Tjejen frågade mig i alla fall hur jag hanterar alla negativa tankar och rädslor utbytesåret medför och jag svarade att jag brukar se mitt nästa år i två alternativ. Ena alternativet så går jag på Schillerska gymnasium, bor i samma gamla hemstad och lever livet som jag alltid har gjort. Eller så går jag på High School någonstans i USA. I ett nytt land med en annan kultur. Jag träffar nya människor och ser nya platser. Får nya upplevelser, kunskaper och erfarenheter. Jag utvecklas som person och min engelska blir bättre. USA är ju helt klart mer givande så till slut kommer jag fram till att det absolut är värt det. Och trots alla fel som kan ske så gör det mig bara starkare.

Jag vet inte riktigt hur jag tacklar rädslor för de är inte till ett stort problem för mig. Jag låter inte rädsla styra mig utan pushar istället rädsla för att hela tiden utvecklas som person och få ut så mycket av livet som möjligt. Jag vill inte leva ett vanligt och säkert Svensson liv där allt bara går i repition. Jag vill gå utanför ramarna, testa saker jag inte trodde jag skulle klara, uppfylla mina drömmar, se världen, gå emot normen. Jag vill verkligen leva och ta vara på min tid här. Leva mitt liv som jag vill ha det, färgstarkt och obegränsat. Att våga åka på ett utbytesår handlar ju väldigt mycket om vad man prioriterar. Jag prioriterar livet framför rädsla. Jag prioriterar possitivt framför negativt. Se möjligheterna istället för murarna!

Jag tror det är viktigt att tro på sig själv också. Och till er som inte gör det. Dra på ett utbytesår och bevisa för dig själv att du klarar det!