I didn’t have to look to know who it was; this was a voice I would know anywhere—know, and respond to, whether I was awake or asleep. The voice I’d walk through fire for—or, less dramatically, slosh every day through the cold and endless rain for.
Jag fick ett samtal imorses när jag låg och sov ifrån ett okänt nummer. När jag hörde vem det var börja jag gråta av både glädje och saknad. Det var mamma som ringde och idag har vi inte sett varandra på tre veckor. Jag saknat henne varje dag sen hon åkte och längtar hela tiden till dagen då jag möter upp henne på flygplatsen. Men så länge jag vet att hon har det bra så har jag också det!
0 kommentarer
Välkommen till min blogg! Jag är en 17 årig tjej som pluggar första året på gymnasiet i Göteborg. Sommaren 2011 säger jag hejdå till mitt Svensson liv och flyttar till den soliga delen av USA. Där kommer jag gå på High School, bo hos en värdfamilj och leva ett amerikanskt liv för ett år i Phoenix, Arizona. Arkivet kommer ge rum för vartenda känsla, händelse, intryck, tanke, bild och video jag samlar på mig under resans lopp. Följ mitt äventyr från den dag då allt fortfarande bara var en dröm till den dag då jag är tillbaka i Sverige igen.
