Jag sitter och pluggar om U-länder och man blir lätt deprimerad. Så sorligt. Många barn i fattiga länder verkar så ivriga på att gå i skolan och samla kunskap och bli något stort som läkare eller lärare. De vill göra något för deras land och för familjen. Men ändå når de aldrig fram till drömmen och hamnar på ett jordbruk där de spenderar hela sitt korta liv.

Alla har rätt till mat och hem och utbildning. Det säger de mänskliga rättigheterna men så är det inte i hela världen. Hela 75 % av världens länder är utvecklingsländere. Det motsvarar ca 100 st. Endast 25 % länder är I-länder. Ändast 25 & av världens länder har alltså mat, hem, sjukvår och utbildning så det räcker till hela befolkningen. Så skall det verkligen inte vara. Grejen är att det på jorden finns resurser så det räcker till alla, men det är fördelningen som gör att så många länder är U-länder. Vi behöver helt änkelt hjälpas åt allihopa! U-land är förkortning för utvecklingsland. Alla länder är fullt utvecklingsbara.

Nu måste jag tillbaka till pluggandet. Jag har en brevvän i Namibia, jag har lovat henne att plugga hårt så jag kan uppfylla mina drömmar. När jag inte har någon studie motivation tänker jag på henne och räknar några matte tal för hennes skull. Ibland får jag verkligen dåligt samvete av hur bra jag har det när jag tänker på alla där ute som har det tvärtom. Jag skickar ut en kram till alla dem som inte sover i en säng ikväll.

Funny The Way It Is