Förra året minns jag att det ösregnare. Jag har varit ett stort, stort fan av Christina Aguilera sen åtta års ålder. Jag och mamma skulle äntligen se henne i San Diego 15 Augusti. Hade bokat och fått fantastiskt bra platser på en utomhuskonsert. Kvällen innan orientering så fick jag reda på att hela turnen var inställd. Det var hjärtkrossade. Ett fan sen 8 års ålder och jag hade drömt om att se henne live i alla de åren. I alla jobbiga stunder så spelades hennes musik, när jag behövde kraft och styrka för det var det hon gav mig. Så håller jag äntligen i biljetten och tanken om att jag om några månader skulle se henne bara några meter framför mig fick mig att nästan börja gråta. Men vad som fick mig börja gråta ennu mer var när biljetten tappa sitt värde och när jag som var så nära ändå inte fick min dröm i uppfyllelse. Jag antar att detta låter konstigt för folk som aldrig varit ett sånt stort fan av någon.

Så kom till orienteringen sömnlös och alldeles röd i ögonen minns jag. Och jag skulle gå med en tjej som svikit och ljuhit för mig rakt framför ögonen på mig. Tur att den var bättre i dag.

Förlåt för det nedstämmande inläggget. Jag har matteprov imorgon. Om det är något ni vill se mer av i bloggen, please tell me, I'm out of ideas ;)

Vad som står på kartan idag är orientering med skolan, det ska bli så kul - framförallt eftersom att jag är så duktig på det ;) I min förra skola var det några som kom vilse och fick hämtas med hellikopter, tyckte det var lite kul. Jag har bara packat med mig en rabarb (en ra barb, flera rabarber) och en liten påse med socker - så himla gott.

Haffa en upplaga av Metro idag för Lady Gaga tar över tidningen- ska bli kul att se vad hon har att skriva.

Hoppas ni har en jättefin dag kramar :)

I wish you a beautiful day! Make it memorable :) do things you love, be with people you admire, try something new, embrace yourself

Grattis till mig! :) 17 år. Jag ser fram emot att svara "I've been 17 a while" på frågan om hur gammal jag är. Födelsedagar var årets fest när man var liten. En hel dag som tillhörde en själv. Man åkte till liseberg och åt tårta till frukost och i klassrummet skulle alla skriva en fin mening om födelsedags barnet på ett kort. Idag lär jag få en hel del Grattis sms och facebook meddelanden men inte så mycket mer än det. Lite sorligt vad åldern tar ifrån en. Det som är så roligt ändå är att jag alltid kommer att minnas hur jag spenderade mitt 17e år.

Imorgon blir det att träffa utbytesstudenter och se på cheerleading SM!

Nu hade jag tänkt att se på vampire diaries, näst sista avsnittet och imorgon är det infomöte inför utbytesåret, sååå kul!!

Jag minns för ett år sedan blev jag supernervös när jag tänkte på att jag skulle prata engelska dagarna långa. Jag blir alltid nervös och osäker av att prata engelska med människor som pratar det flytande. De hör ju minsta fel och kan så lätt döma. Men nu känner jag att vad spelar det för roll om jag säger was istället för were eller om jag uttalar ett ord fel? Ingen kan väl förvänta sig av mig att kunna flytande engelska när jag bara pratar svenska här hemma? Och jag tror ändå att min engelska kommer vara bättre än amerikanernas svenska haha ;) Svenskar har inga särskilda problem med att uttrycka sig eftersom att vårt land har prioriterat engelskan högt i skolorna och det ska vi verkligen vara glada för. När man kommer till tex spanien kan ju typ 1% av befolkningen engelska bara, inte ens i affärer eller flygplatser kan man göra sig förstådd mer än med "täckenspråk". Jag tror att jag snabbt kommer komma in i språket. Det bästa sättet att lära sig ett språk att prata och höra det dagligen och det är en stor anledning till varför jag vill åka på utbytesår. Ser så fram emot att komma hem och kunna prata engelska helt flytande!