Because today I got my visa. And I realize that I've made it.

It starts with a dream in your youth. With a little encouragement, discipline and determination we all have the power inside each of us to reach our goals and what we feel is the impossible. It's all abut believing in yourself.
And if you can dream it, you can do it.

"Just got your flight info from ISE. Suppose you know this already, but you'll be arriving Mon, Aug 1st @ 12:30 PM on US Airways. Now we can set our countdown clock. :-)"

29 juli åker jag till USA. 1 Augusti anländer jag i Arizona, fy sjutton vad jag längtar!

Fina Arizona, Grand Canyon

Synd att alla inte kom med. Bakom oss fanns klockar med tid för New York, Los Angeles och Stockholm

Denna bilden laddade explorius upp på deras facebook och skrev "fin besök på kontoret idag" :)

Heeei bloggin! Nej skojjaba.
Vilken dag! Allt som skulle kunna ha gå fel har gått fel, men allting har också löst sig som tur är. Nu ska jag berätta om hur det var på ambasaden. Det var inte alls vad jag trodde, alls. Whooo, detta kommer bli ett långt inlägg.

Jag och Maria gick upp kring 7, jag hade inte sovit nånting nästan men jag var pigg ändå, entusiastisk. Lite smink, frukost och på med kläder och vi va ut genom dörren snabbt som tusan. Jag var stressad, nervös och taggad.

Vi kom fram till ambasaden som såg ut som ett fängelse med stängsel runt om och allt. Vi fick ställa oss i en lång kö utanför byggnaden, den tog typ en timma. Blev jätte rädd att jag skulle komma föresent och missa min tid för det stod att den kunde bli cancelled då. Jag prata med en tjej från Moskva och hon hade varit på ambasaden massa gånger och sa att de inte alls brydde sig om man var sen till intervjun för de ropade upp i slumpmässig ordning till intervjun ändå sen. Hade kul med hon och Maria i alla fall. Pratade engelska med tjejen hela tiden och sen när jag skulle fråga Maria hur det kändes blev det "Hur feels det?" haha.. det kommer bli så kul sen!

I alla fall. När det var dags för mig att gå in till entren kom jag till en man som jag skulle visa pass, kvitto och application confirmation för. Alla pratade engelska förresten. Och kom sedan in i ett rum med bara mig och massa vakter, men de skämtade och jag skämtade tillbaka - det var inte så stelt, alla var jättesnälla. Dom frågade om jag hade några värdesaker med mig men jag sa "nope. I will be a easy one" för jag hade bara min jacka och det var allt. Det stod också att man inte fick ta med sig saker, ingen väska, telefoner, kameror.. ingenting. Bara visumpapprerna. Men alla hade med sig grejer såg jag och det var tydligen så att man kunde lämna av sina grejer och få en lapp med siffra. 

När jag var färdig med min granskning blev jag hänvisad till en väg som ledde upp till ingång för själva ambasaden och nonimigrants visas. Där fick jag en nummerlapp, det tog typ en minut och sen var det min tur. Jag fick lämna in alla mina papper till en tjej vid en disk som gav dom vidare till min intervjuare sen. Sedan fick man sitta och vänta tills det var ens tur. Det var ett väntrum med massa stolar och det var massa folk och höglivat. Jag älskade att sitta där. Älskade hela denna processen. Det var som om man var i USA för några timmar. Allt hade om USA, allt skedde på engelska. Allt man hörde var Amerikanska, det var så härligt. I slutet av rummet var det luckor. Jag fick vänta i ca 40 minuter. Maria och tjejen från kön satte bredvid och det var inte alls så tråkigt.  Jag trodde att intervjun skulle vara i ett stort rum med stora fåtöljer, 4 vakter och en intervjuare och all eyes on me. Dödsseriöst. Men jag kom fram till luckan och en tant frågade mig. 
"So, you're surely going to Tempe, Arizona?"
"I am"
"It will be grat. It's an intresting part of the world."
"I can imagine" var allt

jag fick ge fingeravtryck på en skanner. Fick reda på att mitt visum kommer till brevlådan om en vecka. Att jag skulle ta med mig ds-2019 lappen till USA. Sen var jag färdig. Det var inte svårare än så. Jag var till och med tvungen att fråga om jag verkligen var färdig haha. Jag väntade på Maria tills hon var klar, läste en tidning. Maria kom ut. Och sen var jag så otroligt dum. Jag stängde ihop tidningen, med Ds-2019 papprerna i och lämnade den på min plats och jag ut från ambasaden. Den lappen är underlag för mitt visum, utan den kommer man inte in i landet. Jag fick vänt tills 13.00 innan jag kunde ringa upp ambasaden för att fråga om de hade hittat den. De svarade inte på min fråga. Jag kunde inte äta, var så himla rädd och arg på mig själv som kunde lämna kvar den ända viktiga pappret. Hade gråt i halsen ända tills mamma ringde och sa att de hade blivit hittade och skulle skickas med mig tillsammans med mitt visum. Blev så glad att allt gråt kom ut och jag tror att jag mer eller mindre skrek mitt på gatan. Det var min visum process. Allt är färdigt nu med USA. Den ända saken som är kvar att stryka från listan med saker kvar är the take off!!

Resten av dagen var mer eller mindre skit, problem efter problem men det får jag berätta om nån gång. Nu ska jag vara social med Maria.

Imorgon är det utbytesträff i stockholm och jag och Maria ska shoppa i stan. Vi hörs. Loooooove :)

hej eira , jag har några frågor hoppas du på att f¨å se hollywood skylten ? och när du kmr tbx från USA ska du gå om en klass ? , vilket gymnasium har du tänkt på att börja på ? vad är det för skillnad mellan USA och Amerika lr är det samma sak hahah !
bor du i alngsås lr gbg ?
grym blogg , kramar ! :D

Såna här bilder ger mig fjärilar i magen. Tänk när man sitter där i stolen och sagt hej då till alla och känner planet lyfter och man ser allt bli mindre och mindre. Och man ser sitt hem försvinna. Nästa gång man sätter sin fot utanför planet är man i USA, ens nya hem för det kommande året.

Sånnahär bilder är verkligen smikrande ;)

Äntligen är min blogg helt återställd igen :)