Åh herregud. Jag såg den där räknaren uppe i min blogg. 88 dagar. Gav mig en panikattak och jag började faktiskt gråta för första gången sen jag kom hit. Jag har varit här ett tag nu och tiden bara försvinner så himla fort. Ska jag vara ärlig så känns det jättetufft att tänka att jag en dag kommer lämna mitt liv och hem här. Min skola, USA, alla vänner och familj. Jag bor ju här nu, detta är mitt hem och jag är så himla glad där jag är. Vill aldrig slitas bort från detta, önska att jag bara kunde stanna i det föralltid typ. Jag tänkte säga att det känns orättvist att jag inte kan vara kvar längre än ett år men jag får ju inte glömma hur otroligt bra jag har det som fått chansen att få uppleva detta. Jag vet att det är måånga dagar kvar, jag önskar bara att de var fler.