Förra året minns jag att det ösregnare. Jag har varit ett stort, stort fan av Christina Aguilera sen åtta års ålder. Jag och mamma skulle äntligen se henne i San Diego 15 Augusti. Hade bokat och fått fantastiskt bra platser på en utomhuskonsert. Kvällen innan orientering så fick jag reda på att hela turnen var inställd. Det var hjärtkrossade. Ett fan sen 8 års ålder och jag hade drömt om att se henne live i alla de åren. I alla jobbiga stunder så spelades hennes musik, när jag behövde kraft och styrka för det var det hon gav mig. Så håller jag äntligen i biljetten och tanken om att jag om några månader skulle se henne bara några meter framför mig fick mig att nästan börja gråta. Men vad som fick mig börja gråta ennu mer var när biljetten tappa sitt värde och när jag som var så nära ändå inte fick min dröm i uppfyllelse. Jag antar att detta låter konstigt för folk som aldrig varit ett sånt stort fan av någon.

Så kom till orienteringen sömnlös och alldeles röd i ögonen minns jag. Och jag skulle gå med en tjej som svikit och ljuhit för mig rakt framför ögonen på mig. Tur att den var bättre i dag.

Förlåt för det nedstämmande inläggget. Jag har matteprov imorgon. Om det är något ni vill se mer av i bloggen, please tell me, I'm out of ideas ;)