Vet ni vad mina vänner? Jag har har precis upptäckt att jag älskar min kropp som den är, äntligen! Och det roliga är att det är just efter att jag ätit för många munkar och för mycket godis som det kommer till mig att jag accepterar mitt utseende. Så vet ni vad mer? Jag tror inte att det har någonting att göra med över huvudtaget hur mycket man väger eller hur många centimeter låren är. Om man inte accepterar sig själv spelar det ingen roll hur mycket man väger, man kommer alltid att vara missnöjd. Ett leende är mycket viktigare än en platt mage och glass får mig att le! På vilket sätt skulle jag vara mer värdefull och lycklig om jag inte åt annat än avokadosallader? Beachen 2011 dieter my ass. I love life.