Hellloo. Klockan är 03:19 och jag kan inte sova. Rummet är kvavt och mina fötter är varma. Idag (eller ska jag säga igår?) har/var jag varit med Niklas och Gustav. Vi träffades på eftermiddagen och strosa omkring lite på stan ett slag, satte oss vid en parkbänk och tog det lugnt bara. Min mormor har varit på besök nu i några dagar så jag har verkligen saknat att träffa människor utanför släckten, kan inte säga hur skönt det var att se dem igen. I alla fall. Trotts att det var alldeles målningt och att himlen var grå så var det hur varmt som hellst ute, så vi bestämde oss för att ta ett dopp och drog till tarzanbadet. Jag gjorde fegisen och gick i, kom inte särskilt lång och var inte i särskilt länge heller. När killarna också hade fått nog av att bada gick vi hemmåt. På vägen hem öppnade himmlen sig och det började regna hur mycket som hellst, vi fick oss ett bad till. Regn är ofta förknippat med höst, men för mig är kan regn kännas riktigt sommrigt. Vi gick med våra skor i hand, barfota och asvalten var fortfarande varm ifrån solen. Vi var dygnblöta men inte kalla. Och jag älskar såna stunder, såna man inte kan uppleva en dag i November. Enkelhet i all ära. De bästa stunderna kostar oftast ingenting. När vi kom hem till mig grillade vi, revbenspjell och käka sallad och potatis. Vi satt där på terassen ett bra tag, snackade och tog en massa udda kort. Men eftersom att Gustav skulle till Italien dagen därpå var han tvungen att vara hemma tidigt, så jag och Niklas följde honom hem, barfota, och sa hej då. Och nu sitter jag här i mitt varma rum med mina varma fötter. Tror att jag, om några månader kommer sakna denna dagen. Allt är så enkelt om sommaren.