The bad part is time flies. The good part is you are the pilot.

Vill skriva av mig lite. Det är så himla mycket mixed feelings just nu när det inte alls är lång tid kvar. Är lite homesick men samtidigt vill jag inte åka härifrån. 10 månader kändes så långt innan jag åkte iväg men herregud vad de gick snabbt. 2 länder och 6 stater har jag hunnit med att se och jag har träffat så många nya vänner, varit med om sjukt mycket och skapat ett helt liv som jag bara kommer ta slut från en dag till en annan när jag sätter mig på planet igen. Nu har jag snart upplevt allt det där som jag lämna Sverige för och hela den här resan drar sig mot ett slut. Det är klart det känns. Jag hade ingen aning om vad jag hade framför mig när jag ansökte för mitt utbytesår och nu nästan två år senare så har jag det bakom mig. Från alla papper till alla sprutor, pep talks och nervositet, överasknings fest, planet till frihet, New York, första dagen på High School, homecoming, 3 turer till California, bonfires, pep assemblys och gula skolbussar, struggles, minnesota, north dakota, nevada, amerikansk jul, halloween och valentines, känslan av att gå på högstadiet igen, sporter, clubs, vänner, shady games, regler, pizza, rapp, peanutbutter and jelly, swedish fish.
Jag är lite rädd för hur det kommer kännas att komma tillbaka och inte se min värdfamilj som jag bott med varje dag här i ett år, alla vänner. Hur det kommer bli att byta ut pratgladna amerikanare mot tillbakadragna svenskar. Vissa saker kommer bli skönt att komma ifrån, not gonna lie, det finns en hel del grejer med Sverige nu som jag kommer uppskatta på ett helt annat sätt nu. Men det är absolut mer som jag kommer sakna med USA. Och jag tror att saknaden kommer vara så mycket större än den jag haft för Sverige för Sverige har jag alltid men Arizona är bara för nu. Jag är lite rädd att efter ett par månader när allt lugnat ner sig, att allt kommer återgå till precis vad det var och att jag kommer jämföra med att kunna bila över till LA efter skolan. Men ändå känner jag ibland att jag är redo att åka hem, kan verkligen inte vänta på att träffa alla igen. Känner mig så himla glad som har mina underbara utbytesvänner och pojkvän så att jag inte behöver känna mig ensam sen när jag är tillbaka. Med dom tar jag med en liten del av USA hem och det känns underbart. Men i allt detta så vet jag ju att det känns jobbigt att lämna för att jag lämnar något som har betytt något. Under min sista tid vill jag bara vara glad för det jag älskar här för det kommer ta slut snart. Och strunta i det som inte känns bra för det kommer också att ta slut snart. Och som sista quotet så börjar något nytt när något annat slutar. Ska vara glad för allt detta hände istället över att det tar slut.
5 kommentarer
Postat av: Emelie - Utbytesstudent USA 12/13

Otroligt fint och bra inlägg Eira. Jag tror att alla utbytesstudenter känner såhär.. från början vill man ej åka för att man ej vill lämna allt underbart i Sverige, fast allting egentligen finns kvar när man kommer hem igen. Sedan inser man att det är USA man ej vill lämna, för man är inte säker om man någonsin kommer tillbaka just dit. Sverige vet man ju att man kommer tillbaka till. Din blogg är btw otroligt bra och inspirerande. Du följer dina drömmar och inget kan någonsin hindra dig från att göra det du älskar. Jag känner ju inte dig men jag är helt säker på att du får en jädra massa människor att le varje dag. Det borde finnas flera människor som du.

2012-04-09 @ 14:55:40
URL: http://breakawayusa.blogg.se/
Postat av: Sara

Åker själv till USA i sommar och tänker redan som du, helt galet att jag tänker på det nu:)) men jag hoppas du har det jättebra därborta och fortsätt skriva som du gör, din blogg är jätteinspirerande! :))

2012-04-10 @ 12:57:52
URL: http://sarasandberg.webblogg.se/
Postat av: » KAROLiNA - USA 12/13

Oj jag måste säga att jag knappt har reflekterat över att 11/12-utbytisarna snart ska åka hem, förrän jag läste ditt inlägg. Asaojdefkeeåpfpekl, Din blogg har verkligen varit den stora inspirationskällan bland årets utbytesbloggar och du skriver så otroligt peppande och inspirerande inlägg. Du får en att tro på sig själv. Jag vet inte hur många gånger jag har ifrågasatt mig själv vad tusan jag har gett mig in på, och hur många gånger du har fått mig att istället tagga till tusen, längta tills avresedagen och uppskatta att jag har chansen. Snart är det liksom min tur och då ska jag verkligen tänka på dina ord. Om att allt blir vad man gör det till. Att se positivt på saker och ting och faktiskt tänka på vad man har istället för vad man inte har. Jag brukar inte kommentera bloggar så värst ofta, lämnade kanske några kommentarer i början bara. Men jag hoppas att du vet hur sjukt inspirerande du är. YOU GO GIRL!!!

2012-04-10 @ 18:29:53
URL: http://everylastminute.blogg.se/
Postat av: Julia

Hej! Valde du californien som något av dina delstatsval? Isåfall, kostade det extra att göra det? För nu står det inne på explorius att det kostar 4000 kronor extra om man vill ha CA som delstatsval. :)

2012-04-11 @ 01:04:07
Postat av: Julia

Förstår att det kommer känna konstigt, men du får tänka så som du sa - att du är glad över att du varit med om det här.



Kommer kännas lite konstigt för oss läsare också tror jag. Man är så van vid att komma in här och mötas av fina bilder och läsa om en helt annan värld. Nåt annat än alla tusentals svenska modebloggare med andra ord. Blir intressant att läsa om ditt fortsatta liv i sverige sen också även om bloggningen kanske inte riktigt blir densamma. Men det har varit jätte roligt att följa dig under det här året. Det har på något sätt gett mig något också. Du är så himla inspirerande och en helt fantastisk människa. Med varje litet ord du skriver får du en att känna att man kan klara vad som helst. Om du bestämmer dig för att sluta blogga i framtiden hoppas jag du låter den vara kvar åtminstone, för de orden som skrivits här är värda att läsa mer än bara en gång. DU ÄR FANTASTISK och även om jag inte känner dig så är jag så stolt över din resa från juli tills nu, som du vuxit. Ha det nu så super bra din sista tid. KRAM!

2012-04-11 @ 21:57:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0