Någon frågade mig om hur jag känner inför utbytesåret, såhär känner jag. Jag har märkt att jag vant mig mycket vid tanken av att jag om fyra månader drar iväg och flyttar till USA för ett år. Kanske för att jag tänk på mitt utbytesår alldeles för mycket eller så känns allt bara helt rätt och naturligt. Jag är inte rädd och jag känner ingen oro. Ska jag vara ärlig känner jag mig nog rätt avslappnad. Om allting går precis min väg, wow jag kommer ha ett superroligt år och om inte så kommer det vara väldigt lärorikt - jag kommer hem med en vinst hur det än blir. Så känner jag just nu. Det och nyfiken och otolig på att få reda på mer om min värdfamilj och det ställe jag kommer bo på.

Och det pirrar fortfarande när jag ligger och tänker mig bort på allt jag kommer få vara med om i USA. Blir helt upprymd när jag tänker på avresan, första dagen i skolan, på att mina solglasögon aldrig behöver samla damm eller att vinterjackan ska fram. Tänk att jag kommer bo bland palmer, så underbart! Jag kan se mig själv på en läktare tillsamans med vänner och vi sitter och hejar på vår skolas baseball lag. Och jag kan se mig själv på Hollywood walk of fame med kameran i högsta hugg och jag kan se mig själv äta Donkin Donauts, gå på prom, cheerleading practice och babla en massa härlig Amerikanska. Det är så himla mycket jag ser fram emot - kan inte vänta med att börja leva det.