Tog just min sista spruta! Min arm är halft invalid och jag känner att det är rätt skönt att ha det överstökat. Det har verkligen varit mycket fix med att komma iväg, besök på vårdcentraler, påskrifter hit, läkarbesök dit, engelska test,sprutor, intervjuer, papper, för att inte nämna allt som ingick för ansökan till min amerikanska organisation på 22 sidor. Och till studentvisumet där det ingick att åka till Stockholm för att göra en intervju på 1 minut. Nu ligger snart alla förbredelser bakom mig och det är dags för mig att börja leva den dröm jag jobbat för. Att lämna alla här hemma betyder inte att det är en lätt sak att göra, att jag inte bryr mig, det betyder att jag litar på oss mer än jag litar på det mil och tid kan göra mot vänskap. Och för att jag vet att vart jag än är i världen så finns de där. Det är bäst att jag vänjer mig så som jag vill flytta omkring i världen.