Pappa sa en jätte hemsk grej till mig ikväll. Han sa att när jag sätter mig på planet till USA är jag fortfarande är barn. När jag tar flyger hem igen är jag vuxen. Kan inte fatta att jag fyller 18 när jag är där borta. Kan inte fatta att min tid som barn snart är förbi. Får tankar fyllda med panik och tänker på om jag gjort allt jag velat göra som liten.
Jag vill inte anspassa mig till samhället. Vill inte bete mig vuxet, använda vuxna ord och uttryck, dricka kaffe och läsa tidningen. Vill inte åldras och behöva använda rynkkräm. Vill inte förväntas veta allt i hela världen och ha koll på allt.
Jag vill flamsa runt som jag alltid gör, klä mig i mina ungdomliga kläder, säga OMG, lyssna på Miley Cyrus, göra lyckohopp, använda Hello Kitty plåster. It freaks me out att folk om ett tag kommer kolla snätt om jag gör allt det. Panik över att jag jag blir 18 under mitt utbytesår. Men samtidigt, kan det bli mer ungdomligare än High School?

Funderar på att bli fjortis igen bara för att  jag fortfarande kan